Den 8 november samlades ett 50-tal reservofficerare från Stockholmsområdet i Sverigesalen på Försvarshögskolan i Stockholm för att ta del av aktuell information om Försvarsmakten samt hur olika delar av Försvarsmakten ser på reservofficerares roll i arbetet med att bygga försvarsförmåga. Kustartilleriets reservofficersförening, KAROF, hade bjudit in försvarsmaktens personaldirektör, Generalmajor Klas Eksell, försvarsmaktens planeringschef Brigadgeneral Rickard Askstedt, marintaktisk chef Flottiljamiral Anders Olovsson, insatsledningens stabschef Överste Peder Ohlsson, chefen för 2. Amfbat Överstelöjtnant Patrik Berge samt regementsförvaltare Fredrich Sperling, Amf1. Försvarsmakten visade tydligt vikten av reservofficerens roll genom att ställa upp med så tunga chefer i Försvarsmakten, det var länge sedan en så välrenommerad skara samlades i reservofficerssammanhang.
Ordförande i KAROF, Major David Dymmel, inledde med att påtala vilken av den kompetenta och tillgängliga resurs som finns i reservofficerarna. Inte minst i dessa dagar där den politiska insikten om behov av ett starkt försvar stärks samtidigt som totalförsvaret åter byggs upp. Reservofficerens roll och breda kompetens, från olika delar av samhället, kan komma vara avgörande om denna upprustning och byggandet av vitala funktioner för den svenska robustheten, ska lyckas.
Brigadgeneral Rickard Askstedt, Försvarsmaktens planeringschef, redogjorde för det aktuella läget avseende Försvarsmaktens planering, något som i dagarna aktualiseras genom pågående budgetdiskussioner inför kommande försvarsbeslut. Askstedts utgångspunkt i planeringen av Försvarsmaktens utveckling ligger i krigsdugligheten hos våra förband. Det är denna som statsmakterna har beställt och det är krigsdugligheten som påverkas av den budget som Försvarsmakten tilldelas. Förenklat kan Askstedts besked sammanfattas i att krigsdugligheten har förbättrats men inte når upp till den nivå som regering och riksdag beställt av Försvarsmakten. Det är mot bakgrund av denna beställning som Försvarsmakten äskat om en större budget. De senaste åren har slitit hårt på materiel, samtidigt som stora system kommer att behöva omsättas kommande år. Den statliga materielbehovsutredningen pekar på ett behov om 70 miljarder kronor till år 2025 bara för att säkerställa Försvarsmaktens behov av materiel. Till det kommer ytterligare behov som adderar upp till 85 miljarder kronor. Detta är siffror som både Ekonomistyrningsverket och Försvarsmakten är överens om. Tillförs inte dessa medel kommer krigsdugligheten att sjunka och hårda prioriteringar kommer därmed att behöva göras. Beslut om dessa prioriteringar kommer att behöva fattas inom kort.
Efter planeringschefens redovisning av ekonomin som troligtvis kommer prägla den försvarspolitiska diskussionen på kort och lång sikt var det Personaldirektör Generalmajor Klas Eksells tur. Han berättade för de samlade reservofficerarna om Försvarsmaktens personalförsörjningssystem och hur reservofficerens roll förändras i takt med att Försvarsmakten förändrar strukturer på personalsidan. Vidare gav Eksell en snabb återblick till vilken roll Försvarsmakten hade i debatten för bara 5-10 år sedan och hur snabbt den rollen har förändrats. Personaldirektören påtalade att effekterna på tidigare beslut avseende personalförsörjningssystemet kommer ta lång tid att rätta till. I dagens planering av framtidens försvarsmakt kommer det behövas totalt 2700 reservofficerare 2020. I dagsläget finns det enligt Försvarsmakten 6500 reservofficerare, alltså ett överskott. Däremot är det oklart hur många av dessa 6500 reservofficerare som finns i Försvarsmaktens rullor som är villiga och tillräckligt uppdaterade på nuvarande försvarsorganisation för att kunna ta sig an en aktiv roll i krigsorganisationen.
Försvarsmakten står inför stora pensionsavgångar och det kommer därför finnas ett stort behov av personal, inte minst för olika typer stabsbefattningar. Här kommer reservofficerare behöva fylla ut de luckor som uppstår. Arbete med att ta fram regleringar för hur reservofficerare kan ställas om till yrkesofficerare är i närtid på väg att slutföras. Ser man till Försvarsmaktens planering fram till 2035 bedöms en fördubbling av antalet anställda vara nödvändig, enligt Eksell. I denna planering kommer reservofficerare fylla olika funktioner för att kalkylen ska gå ihop. Eksell avslutade med att säga att det därför är både viktigt och roligt att vi idag äntligen utbildar nya reservofficerare, även om Försvarsmakten inte lyckats rekrytera så många som vi hade önskat. ”En reservofficer i dagens och framtidens försvarsmakt förväntas att tjänstgöra i stor omfattning, det är en nyckel för att komma nära sitt förband och därmed kunna verka under övningar och insatser, i fred såväl som i krig” tillade Eksell.
Överste Peder Ohlsson, Stabschef på insatsledningen, inledde med att redogöra för Insatsstabens beroende av en väl fungerande relation med reservofficerare. Inte minst vid underrättelseavdelningen J2, genomförandeavdelningen J3 samt samverkansavdelningen J9 är reservofficerarnas närvaro påtaglig, även i vardagen. Under övningar, som exempelvis Ledningsövning 18 som genomförde under hösten 2018, är reservofficerens roll helt avgörande för att övningen ska uppnå de målsättningar som Försvarsmakten satt upp. En aktiv reservofficerskår kopplad till insatsstaben i fredstid är också en förutsättning för att staben ska orka med att verka i tider av höjd beredskap, berättade Ohlsson.
Det dagliga arbetet i instatsstaben bygger på en grundoperationsplan, den sk GROPen, genom vilken de planerade operationerna genomförs. Det sker också en ständig omfallsplanering för att snabbt kunna ställa om Försvarsmaktens verksamhet när omständigheter förändras, exempelvis genom fientliga handlingar från en annan stat. Något som på kort tid har förändrat Försvarsmaktens förmåga är vårt mycket nära samarbete med Finland, fortsatte Ohlsson. Försvarsmakten kan idag avdela förband att ledas av den finska försvarsstaben och finska förband kan på ett strukturerat och förberett sätt avdelas till svenskledda operationer. Detta ansåg Ohlsson är något som höjer den gemensamma försvarsförmågan på ett mycket bra sätt.
Försvarsmaktens marina operationer leds av Flottiljamiral Anders Olovsson. Krigsdugligheten hos de marina förbanden är mycket god och en förutsättning för att den dagliga marina verksamheten ska leva upp till de krav som ställs på marinstridskrafterna, som i princip alltid är insatta. Ubåtar, ytfartyg och amfibieförband genomför underrättelseoperationer och upprätthåller Sveriges territoriella integritet dygnet runt, året runt. Dessutom är de svenska enheterna i absolut världstopp i sina respektive funktioner. Det, i kombination med vår geografiska belägenhet, gör att den svenska marina förmågebredden är unik i vår del av världen. Andra länder har sett detta och det är en stor efterfrågan på att få öva eller på andra sätt 
samverka med de svenska förbanden. Amfibiebataljonen och Flottans enheter är nära sammansvetsade genom daglig interaktion. Förbanden leds på engelska även i rent nationella operationer, något som gör interoperabiliteten med andra länder mycket god. Inte minst gäller detta olika övningar och operationer som genomförs med den finska marinen som i praktiken är helt integrerad i den svenska ledningsstrukturen och vice versa. De stora utmaningarna inom Marinen ligger i att det i dagsläget inte finns något förmågedjup. En ensam amfibiebataljon har ingen redundans. Fartygen börjar bli mycket gamla och har stora behov av uppdateringar. Att vår förmåga är så god trots identifierade brister beror på kulturen och den ”goda andan” hos personalen. Vid årsskiftet slogs de marina ledningarna i Högkvarteret samman till en och flytt till Muskö inleddes. Även de andra taktiska staberna flyttas från centrala Stockholm vilket är ett led av de åtgärder som Högkvarteret anser krävs för att öka robustheten vid de staber som ska leda striden. I dagsläget ligger ”alla ägg i samma korg” och kan lätt slås ut av fientlig bekämpning. Precis som hos Insatsledningen tjänstgör reservofficerare på olika positioner i den marintaktiska staben. Då personalstrukturen ständigt är i förändring finns det alltid behov av kompetenta personer som vill in och tjänstgöra. Olovsson avslutade anförandet med att uppmana reservofficerare att skicka in CV och ansökningsbrev till MTS.
Amfibiesystemets högst graderade specialistofficer, Regementsförvaltare Fredrich Sperling, tog därefter vid och uppdaterade publiken på hur det nya trebefälssystemet fungerar i praktiken. Amf1 fick en mycket god start i det nya systemet med många ansökningar till förbandet och många som blev kvar efter grundutbildning och tog anställning som soldat. Genom specialistofficersskrået möjliggörs en djup kompetens i olika befattningar, något som är mycket viktigt för förbandets verksamhet.
Överstelöjtnant Patrik Berge fortsatte med att beskriva läget i 2:a Amfibiebataljonen där han är chef. Förbandet håller mycket hög klass och är väl uppfyllt. Vad gäller bataljonens behov av reservofficerare nyttjas i första hand yrkesofficerare som lämnat sin ordinarie tjänstgöring. Att göra om avgångna YO till RO fungerar utan problem eftersom kompetensen då kan behållas inom förbandet på ett sätt som annars inte hade varit möjligt. Därmed finns heller inget större behov av att ytterligare utbilda reservofficerare inom amfibiesystemet. Reservofficerarna är väl integrerade i sina respektive plutoner och kompanier och har löpande kontakt med sina närmaste chefer.
Efter föredragningarna följde en frågestund ledd av KAROFs egen överstelöjtnant Fredrik Holst där panelen fick svara på frågor från publiken. Därefter öppnade FHS sin mäss vilket möjliggjorde fortsatta diskussioner under trevliga former i sann reservofficersanda.
